Gästkrönikören Mikael Reuter är artist och konstnär – aktuell ifjol som karaktären En jobbig Djävul i programmet Ballar av stål, Kanal 5.
När jag började filosofera kom jag fram till en kanske ovanligt logisk tanke: ”För att bli trygg, måste man först vara otrygg”. På något vis innefattar den meningen hur jag känner inför trygghet.
I mitt jobb som artist handlar det till stor del om att använda otryggheten som bränsle, till exempel i improvisationer och att jag då inte vet hur mitt framträdande ska mottas av publiken. Total otrygghet, med andra ord. För att våga slänga sig ut i den totala otryggheten krävs total trygghet. För min del har den inte kommit gratis utan är ett resultat av rutin och erfarenhet. Och när man väl tar sig an det där nya projektet eller testar den där nya infallsvinkeln är befrielsen stor. Lasse Åberg målar Musse Pigg-tavlor, för det tycker han är kul. Robert Wells spelar Boogie Woogie,för det tycker han är roligt. Som konstnär gör jag oftast något som jag själv vill se, men det är en svår balansgång att vara trygg och samtidigt våga utvecklas.
Som artist måste du dessutom, precis som vilket företag som helst, vårda ditt varumärke. Du måste kunna sälja dig själv och samtidigt ta risker för att inte fastna i invanda mönster. Det är det sistnämnda jag efterlyser idag. Det finns en styrka i att inte riktigt veta vad som kommer att hända, att som jag menade i början,vara så pass trygg i sig själv eller i sin verksamhet att man vågar gå ut på okända marker. Jag tror att vi skulle få ett mycket roligare klimat både inom företagsvärlden, men också i samhället överlag, om vi tog tryggheten till en ny nivå. Det är förstås lättare sagt än gjor tatt våga vara trygg. För mig själv och många andra är familjen och ett fast jobb(vilket idag verkligen inte är en självklarhet) en trygghetspunkt.
Kanske är det svårare att vara trygg idag? För vad ska alla andra tycka? För att uppnå trygghet måste man våga släppa på en del yttre krav. Trygghet byggs upp under lång tid och är en process som är minst lika viktig att hålla vid liv som de invanda mönstrena. Min övertygelse är att man som etablerat företag vinner på att ge utrymme för det otrygga för att inte bromsa sin egen utveckling. . . . Jobbigt va?
Gästkrönikör
Mikael Reuter
Publicerad: 2010-01-12
Kommentera artikel
Relaterade artiklar
Nära – är det Närhet, eller vad?
Vad tänker du på när du hör ordet nära? För mig betyder det lite olika saker. I mitt arbetsliv så vill jag påstå att ”nära” betyder ”närhet”, det vill säga närhet till kunden. Detta för att företag i Västerås ska må bra ur alla tänkbara aspekter på ”närhet” – till arbetskraft, marknad för sina produkter, möjlighet till tillväxt och expansion och så vidare. Det innebär att jag och mina kollegor behöver ha en mycket bra och rak relation med stadens näringsliv, vilket också är en sorts närhet.
Kommentarer (0)
Publicerad: 2010-01-12
I huvudet på Filip Backlund
För drygt två månader sen tog årets tävlingssäsong ute på banorna slut. Jag blickar tillbaka på ett fantastiskt racingår. Säsongens första deltävling gick av stapeln i början av maj och därefter var tempot högt ända fram till slutet av september.
Kommentarer (0)
Publicerad: 2010-01-12
Mod och marknadsföring
Såg första avsnittet av Mia och Klara häromveckan. I serien jobbar tjejerna med ganska otydliga arbetsuppgifter på en reklambyrå. Mia Skäringer får både kunden och sin chef att skruva på sig när hon inklämd i en röd kroppsstrumpa rullar runt på golvet och visar hur de dambindor kunden säljer ska marknadsföras. Klara Zimmergren agerar speaker och beskriver för de lätt chockade åhörarna hur bloddroppen Mia känner sig trygg i kundens produkt. Måndag morgon på reklambyrån sitter vi och garvar åt sketchen. ”Alltså, man undrar ju om det går till sådär någonstans?!” Någon kontrar snabbt: ”Men hallå, Iprenmannen!”.
Kommentarer (0)
Publicerad: 2010-01-01
Kommenterarer
Det finns inga kommentarer