I huvudet på Filip Backlund

I huvudet på Filip Backlund För drygt två månader sen tog årets tävlingssäsong ute på banorna slut. Jag blickar tillbaka på ett fantastiskt racingår. Säsongens första deltävling gick av stapeln i början av maj och därefter var tempot högt ända fram till slutet av september.

När så årets sista deltävling, finalen på Mantorp Park den 26 september, närmade sig stod det klart att jag skulle möta tvåan i mästerskapet – Alexander Lundh. Blott tre poäng skiljde oss åt. Och nu var det upptill bevis. Förste man över mållinjen skulle koras till ny svensk mästare! På racets sist varv blev jag omkörd av Alexander. En riktig fight uppstod och vi bytte plats om vartannat. Plötsligt, tre kurvor från mållinjen kraschar Alexander strax bakom mig. Jag är ovetande om detta just då och är själv nära att krascha ett flertal gånger med endast två kurvor fram till mål. Lyckligtvis håller jag mig på hjulen och kan köra över mållinjen som vinnare. Vinnare!

Känslorna jag upplevde där och då är obeskrivliga. All den tid och kraft jag lagt ner för att nå detta mål och så äntligen fixade jag det! Jag slutade skolan efter nian. Beslutet att satsa helhjärtat på roadracing var egentligen inte svårt. Jag valde ju passionen. Det jag verkligen älskar. Än idag lever jag för drömmen om att bli världens bästa roadracingförare.

Vid 16 års ålder tog jag över efter min far och valde att ta hand om min racing helt själv. Jag startade mitt eget företag och fascineras än idag över att jag varje dag lär mig saker som ingen skola i hela världen skulle kunna lära ut. Jag går Livets skola! Min racingdrivs som vilket företag som helst och inkluderar därför en rad åtaganden. Det rör sig om presentationer, event, föredrag och utbildningar men också budgetar och möten runt om i Sverige. Det är ett tufft men fantastiskt givande arbete att hela tiden tänka ut nya planer och idéer för hur jag ska kunna erbjuda befintliga och blivande partners ett ökat mervärde.

Min mor brukar säga att hon inte riktigt förstår sig på mig i all den tid och kraft jag viker åt mitt utövande. Men roadracing är en sport som är extremt fysiskt krävande och för att hålla mig på toppentränar jag 1-2 pass om dagen 5-6 dagar i veckan året runt. Det finns inte mycket tid över för vänner och fritid. Visst känns det tufft ibland, men valet är mitt egna. Gör jag någonting så går jag intill 100 procent och lämnar aldrig någonting för givet. Ibland ställer jag mig ändå frågan. Är det värt allt slit och alla uppoffringar? Svaret är alltid givet. Klart det är! För varje liten minut på min motorcykel, för varenda sekund av glädje och spänning. Det finns ett talesätt som lyder: ”Talanger kommer och går, endast den träningsvillige består”. Och jag vill tro att lite så är nog livet, oavsett vad man väljer att satsa på. Ingenting här i livet är enkelt eller gratis. Vi måste alla kämpa för det vi önskar uppnå. Ta dig tid över jul- och nyårshelgen attfundera: Vilka är dina personliga mål? Tack för er tid.

På återseende!
Filip Backlund/PTR Suzuki Sweden
www.backlundracing.se